Är Människan Gjord För Att Springa? Hälsenan Pekar På Det I Alla Fall

Har Bruce Springsteen rätt? Är vi born to run?

Är människan den ultimata långdistanslöparen? På vissa sätt är svaret faktiskt ja, och vissa experter tror att människor successivt har utvecklats till att bli utomordentliga långdistanslöpare, då det gjort oss bättre på att spåra byten, undvika rovdjur och migrera.

Även om det finns en blandad debatt om både löpning och den mänskliga evolutionen, så råder det ingen tvekan om att vi är uppe och fightas om en topplacering i djurriket när man pratar om hastigheter på maratonavstånd.

Effektiviteten i våra kylsystem (vår förmåga att svettas) vår upprätta hållning, förmågan att minimera vår solexponering och maximera vår lungkapacitet är några av de främsta skälen till att vi är duktiga långdistanslöpare.

Born to run, men inte born to have bra kondition

En stor skillnad mellan människor och andra djur är att vi inte är födda uthålliga; vi måste träna oss till en bra kondition.
Peter Weyand säger att jämfört med andra djur har människor en hög energikostnad för att springa. Vi tillbringar mer energi i varje steg i förhållande till vår storlek. Men till skillnad från vilda djur kan vi motivera oss till att springa och genom utbildning kan vi öka vår aeroba omfattning (mängden aerob aktivitet man kan uppnå).

Smarta killar förklarar människans effektivitet på långa distanser

Joe Hanson från showen ”It’s Okay To Be Smart” har gjort en klockren sammanställning där han beskriver människan som den ultimata löparmaskinen.

De första människorna

Vi tittar tillbaka i tiden och börjar med att se på människans utveckling sedan våra förfäder och dessförinnan, när vi sannolikt gick på alla fyra.

Våra förfäder började gå på två ben för cirka tre miljoner år sedan och då kunde de troligtvis även springa på två ben. I samband med att de började gå upprätt så tillät evolutionen oss att använda våra andra ben (armarna) till en hel del andra saker än att bara gå och springa.

Jämfört med andra landlevande däggdjur, är människor anmärkningsvärt bra på att springa långa sträckor. Vår upprätta hållning och förmåga att sprida värme genom svettning är vad som tillåter människor att löpa mer än 4 mil utan stopp.
Väldigt få djur kan klara av sådana avstånd utan att stanna för att vila, särskilt vid de hastigheter som våra bästa mänskliga idrottare håller. Men det finns gott om konkurrens i naturen. Den är full av arter som är minst lika anpassade att klara långa distanser.

Den moderna människan vs. Naturen

Låt oss titta lite närmare på djur som kvalificerar sig mot människans förmåga på långdistanser.

Hästar

Estimerad Maratontid: 2 tim 30 min

Genom selektiv uppfödning har exempelvis racinghästar fått en inbyggd mekanism som gör att de utvecklar ett så kallat effektivt blod. En typ av blod som endast mänskliga atleter kan utveckla genom doping. Deras blod har en högre syreupptagningsförmåga, vilket gör dem till ypperliga långdistanslöpare. Men där hästar glänser med sin möjlighet till syreupptagning slår människor dem med sin förmåga att reglera temperatur.

I den Walesiska staden Llanwrtyd Wells hålls varje år ett maraton mellan hästar och människor. Hästen kommer normalt sett alltid ha ett 30 minuter försprång, men eftersom sträckan drar ut kommer människan ifatt och det skiljer endast ett par minuter vid mål. Två gånger har människan vunnit och det ska tilläggas att hästar nästan alltid förlorar vid en varm dag.

Slädhundar

Estimerad Maratontid: 1 tim 19 min

Varje år under Iditarod (ett släderace) drar 12 stycken Alaskian Huskie en släde 1600 kilometer på 15 dagar. Det springer cirka 6 timmar i stöten. Totalt äter de 10 000 kcal om dagen för att klara energiförbränningen och de är specifikt tränade för långdistanser.

Kamel

Estimerad Maratontid: 1 tim 2 min

Kamelen lagrar fett i sin puckel och genom att sänka sin kroppstemperatur under morgonen klarar den sedan av att springa långa distanser under dagen. De springer i nivå med en människas standard, fast i ökenklimat.

Gaffelantilop

Estimerad Maratontid: 45 min

Den kan springa en maraton på en medelhastighet av närmare 50 km/h. Med en topphastighet på 89km/h kan den jämföras med Geparden som kan springa 96 km/h men endast cirka 650 meter. Gaffelantilopen klarar ett maraton på 45 minuter medan människan fortfarande hade fått kämpa för att klara av det under 2 timmar.

Struts

Estimerad Maratontid: 45 min

Människan behöver ytterligare några miljoner års evolution för att naturligt kunna möta sig med en struts som på 45 minuter klarar ett maraton. När strutsen kommer upp i hastighet om 50 km/h fungerar dess ben som en hoppstylta. Varje gång den landar på en fot stretchar den ut sina senor i benen vilket tillåter den att nästan studsa fram och förbruka ytterst lite energi.

Människan, den effektiva löparmaskinen

Vad är det då som gör att människor är så effektiva löpare? Vi kvalificerar ändå på en topp 5 plats i naturen som de bästa långdistanslöparna. Här är några av de viktigaste punkterna:

• Tack vare våra stora kanaler i öronen så har vi god balans
• Vår sikt är god och vi har bra reflexer som tillåter oss att hålla huvudet stadigt under långa distanser
• Samtidigt har vi korta armar och smala ben som gör dem enkla att svinga och förflytta
• Breda axlar i förhållande till midja och höft gör att vi enklare kan kontra rotationen av våra rörande ben
• Våra svettkörtlar gör att vi kan transportera bort värme och behålla en låg temperatur
• Blod transporteras från hjärnan för att hålla den sval och våra enorma gluteus maximus (sätesmuskler och benmuskler) stabiliserar vår överkropp tillsammans med knä och anklar som klarar av stötar

Hälsenan: vårt hemliga vapen

Hälsenan är dock vårt absolut viktigaste verktyg som långdistanslöpare. Den fungerar som ett gummiband. Likt strutsens senor i benen klarar vi av att skapa en gummibandseffekt där vi nästan studsar fram. Varje gång din kropp tar i marken efter ett steg kommer hälsenan leverera en kraft som är 8 gånger så stor som din kroppsvikt. På så vis blir vi väldigt energieffektiva när vi springer.

Hjärnan: vår värsta fiende?

Slutligen, låt oss fundera lite över vad det är som håller oss tillbaka. Givet att människan har en del fysiska begränsningar så som att vi inte kan springa ett maraton i samma takt som en Gaffelantilop eller att vem som helst inte kan slå Usain Bolt på 100 meter, har vi mycket potential.

Mycket av vår långdistanspotential är låst i vår hjärna, vårt mindset. Alla kan klara av en maraton, vi är skapta för det, men det krävs att du kan hantera dina känslor. Under ett maraton kommer du översköljas av lyckorus, ledsamhet, smärta, inspiration, adrenalin, ilska och andra känslor.

Nyckeln till att klara en så pass lång distans är att kunna kontrollera de känslor som kommer få dig att vilja stanna. För hjärnan är egentligen för smart för att den skall vilja slösa dyrbar energi på att springa ett maraton för skojs skull.